Man föd inte vacker man bli vacker
Ska berätta lite om mig. När jag var lite fick jag höra taskiga ord om mig bara taskiga och hade tusen rykte. Jag kom ihåg. Då jag va12 år blev kär i en kille i min klass. När han fick veta det skrattade han så högt och sa vilken apa. Jag kom ihåg att ingen kille ville vara tillsammans med mig. För att jag så ful tyckte dem.18 år var jag fortfarande singel ingen ville vara med mig. Men i hela min uppväxt tyckte jag att jag var så vacker. När jag stod framför spegel. Tyckte jag att jag är världens vackraste kvinna. Jag bytte mången spegel för att jag tänkte det stämmer inte. Alla tycker jag är ful men jag tittade i spegel så tycker jag är så himla vacker. Så då började jag. Säga när folk sa att jag var så ful. Då sa jag att jag tycker jag är vacker- och de skrattade. 19 år fick jobb på ett företag (kan inte säga vilket företag) ååh det vara som i sagan- jag tyckte att chefen vara så himla snygg och jag fallde direkt för han. Och för första gång i mitt liv fick jag höra att jag var så vacker och att han ville gifta sig med mig. Och jag sa JA! MEN. Vet inte vad som hände och flyttade till dalarna. NÄRA Stockholm. Och jag hade aldrig varit i Stockholm. Men en gång såg jag en jättefin klänning(klänning på bild) som jag har alltid velat ha! Och åkte till Stockholm. Kom ihåg att det var på en onsdag. Då jag träffade min underbarn kille på en busshållplats. Han behandla mig mer än prinsessa och jag få nu höra av många att jag är så vacker från inge stans. Knep är att jag började ta hand om mig!<3
WOW jag få tårar!